Ett ögonblick

I’m bareboned and crazy

Ljuset faller genom ett jalusi och skapar en mjukt mönster på hennes ansikte, hon får en fråga och trycker ner händerna mellan sina knän, skjuter upp axlarna lite grand, ler och svarar.
Just då, precis just då, är hon är min fru, min vän, min själs längtan och jag älskar henne så det gör ont.
Jag vänder mig lite diskret bort och blinkar bort en tår ur ögonvrån samtidigt som ögonblicket glider iväg som morgondimman över en sjö.
Jag känner mig pånyttfödd, nyförälskad och förlöst.
Tusen tankar och tusen känslor. En sekund av livet. En av de som räknas.

Trevlig helg.

PS
Eller som Dave Matthews skulle uttryckt sig: Crash into me

När ens barn skriker och blöder

Duns!, Tova faceplantar från sittade, borde inte vara nån fara. Men nåt är fel, det blir flyglarmsgråt och vid besiktning har hon munnen full med blod. Tungan verkar hel, läpparna också, men vänta! Där är det, jacket. På insidan av överläppen har tänderna i underkäken stansat en närmast perfekt avgjutning.
Ingen fara, pustar ut.
Lagom till dess mamma kommer hem är dottern utstyrd med en charmig liten fläskläpp och tårarna har nästan torkat helt. På natten sover hon oroligt, det svider antagligen lite i såret men hon vaknar utan fläskläpp och är på nytt redo för världen. En ny dag med nya äventyr.
“Fläskläpp” och “blodvite” kan strykas ur “Första gången”-listan. Både från min och hennes.

En bild om dan, 22 april 2013
Fläskläpp

En dag utan spänning

Dagen inleddes med frånvaro av elektricitet. Noterade i förbifarten att mobilnätet var frånvarande vilket antyder åtminstone några timmars avbrott då reservkraften brukar orka med nåt sånt. Spolade upp en del vatten i olika behållare om utifall att och ägnade några tankar om ett mindre vattenupplag, typ 2×20 liter, för framtida avbrott. Fjärrvärmen fungerade men förstås inte cirkulationspumpen. “12-voltsbatteri och inverter?” tänktes också i förbifarten medan jag hämtade en gasoltub till Malin som löste Tovas frukostbestyr meddelst Trangia.
På väg till jobbet noterades att Räddningstjänstens stora mobila elverk var igång och att en mer normal variant försåg Elektro-Fredriks butik med ström. Självklart, hur skulle det se ut om elektrikern var strömlös? Inte så spännande.
– paus för fnitter –
På jobbet hade någon värmt vatten på campingköket så p-mötet kunde påbörjas med adekvat tillgång på kaffe.
När så strömmen återvände snett baki 10 så uppstod en stunds spontan paus och koll om mobilnätet vaknat, jag prioriterade annorlunda och laddade en balja kaffe i stället. First things first helt enkelt.
Sen följde en attanstrippel med glömda gymkläder, ett ej fungerande busskort och slutligen en glömd stugnyckel. Eller affär’n i Geuts hade stängt då deras internetlina fortfarande, vid femtiden på kvällen, låg nere.
Så ok, fyrtal i attans då?
Fast reservnyckel finns föstås hos Jan & Clara där det dessutom bjöds på bruna bönor med fläsk.
Nu tävlingseldar jag i kamin och lyssnar på lågorna. Känns inte som att det där fyrtalet bet riktigt…
I morgon tid för stordåd, nu tid för återhämtning!

Dubblett, inte dublett

Se där, här har jag gått genom hela livet och trott att det stavades dublett men enligt SAOL stavas dubblett med två b:n, antagligen för att visa att det hänger ihop med “dubbel”.
Jag skulle maila supporten ang en fakturadubblett och av någon anledning blev jag osäker på hur det stavades.

En bra dag har man lärt sig nåt och är man glad åt lite får man vara glad ofta.

Återanknyta

Jag besökte en god vän häromdagen. Vi umgicks mycket förr men så gled vi i sär. Typ det vanliga.
Besöket blev en heldagsvisit och vi nördade loss. På riktigt. Installation av en linuxserver, hackande i konsollen, allt det där man vill ha tid att göra men dels inte hinner dels inte har någon anledning ATT göra. För jag menar… Vem tycker det är kul att få peta in en bashskript i /etc/init.d och sen köra “update-rc csp defaults”, boota om och vara barnsligt förtjust när det faktiskt funkade.
Den där känslan av magi. Vilket förstås är helt fel ord men det som närmast beskriver det. Lite att få tänja på gränserna och bitvis nästan ha en klump i halsen över “hur-ska-nu-det-här-gå?”. Frågan är väl om vi lämnade nybörjarnivån mer än tillfälligt men det är känslan som räknas.

Vi lunchade. Han bjöd. Vi PROMENERADE (Tova hade hunnit somna i vagnen nämligen) dit.
Givetvis hann vi surra också. Massor. Om prylar, om böcker, om film, om samhället, om dråpliga eskapader, om ledarskribenten som ondgjorde sig över det politiska klimat som han själv varit med att skapa som kommunalråd, om motsägelsen i att folk i allmänhet tror att de som har högskolepoäng på nåt sätt blivit uggelkloka och sen blir förbannade för att de inte blivit det.
Vi drack förstås en massa kaffe, dock inte de sinnesjuka mängderna det brukade bli i fornstora dar.

Och… Nånstans i allt det här återanknöt vi. Det var två grabbar (höll på att skriva “små”) som hade en heldag tillsammans och njöt av varje minut.

Hans avskedsfras sammanfattar det hela: Jamen nu hit du ju hit igen. Utan ärende.

En sån där dag

Efter en heldag på isen känner jag mig en aning sliten. Kilometrarna och höjdmetrarna känns i benen, ansiktet hettar trots, eller tack vare, mulet väder. Nånstans pyr en känsla av att vara tillfreds med tillvaron. Men även längtan att få dela såna här dagar med Tova, att få vara med när hon upptäcker världen. Helt enkelt att få vara pappa.
Dessutom fick jag en röding.

image

En sån dag kan jag inte vara annat än nöjd med.
Tack för fisket David, Jocke, Hasse, Astrid och Löken. Tack för pratstunden Åke och Irma. Tack mamma för fiskrensning åt en jäktad son. Tack på förhand för middan, Gerd. Tack Tova, älskade dotter. Tack älskade Malin, för Tova och för att du står ut med mig.

Nu väntar bastu och middag.
Dubbla dubbel-bonusa!