Kategori: odefinerbart tjoller

Stuff they don’t tell you in school

We were not heavy metal
— Ian Fraser Kilmister

The Pinks ska återförenas.

Det kom till min kännedom samtidigt som jag följde Lemmys begravning på YouTube.
Den känslokrocken är inget man kan förbereda sig för.
Sen la förstås livesändningen av precis som Dave Grohl skulle hålla sitt tal.

Jag fick uppleva Motörhead live en gång. Corona, Umeå, 1999. Ljudmattan var massiv, det slutade ringa i öronen vid lunch dagen efter. Trots gratis öronproppar.
Gubbf-n gav sin sista konsert den 11, hann med att fylla 70 den 24, fick diagnosen den 26 och cancern tog honom bara två dar senare, den 28 december. In i kaklet. Overkill.

Godspeed och tack för öronsuset.

God Jul!

Midvinternattens mörker och Tord
sitta med Christer och limma.
Jultomteskägg på pappa som sov,
men vakna av barnen som stimma.
Han sätter sig upp i julstjärnans
glans och tror sig vara någon annanstans.
Från köket hörs ljud av en vidöppen kran.
Barnen har spolat en ishockeyplan.

Lusse Light

Dagens stora event var förstås luciatåget på dagis. Det hela sammanfattas enklast som ett kontrollerat kaos, vilket med tanke på snittåldern hos deltagarna får ses som ett bra betyg. Vi som ingick i åskådarskaran gillade det i alla fall.

Hälsning från en buss

Tid på lassa i Umeå 10.00 innebär antingen färd med bil eller övernattning nånstans. Jag valde buss och bivackerade hos Z natten mot idag. Richard anslöt och vi dinerade samt såg en film. Sen surrade jag och Z bort halva natten i vanlig ordning.
Revelj 0600 för vidare trp mot NUS. Medan jag drack kaffe i väntan på att det skulle bli min tur gör jag som man gör nu för tiden – kollade om det fanns trådlöst. Det fanns det. Telia Homerun. Jag har hittils inte fått det att funka men skam den som ger sig. Fixade nya inloggningsuppgifter via sms och sen funkade det faktiskt. Diskret jubel.
image
Vart e vi på väg? Lugnet före stormen (?) På Lycksele Resecentrum

Två timmar och även en sallad senare lämnade jag blod. Var det inte en fläkt av hemmatrakterna när sköterskan pratade?
”Jo”, svarade hon på påståendet att hon var från Norrbotten.
Sen lyckades jag faktiskt hamna på fel buss som gick vid fel tidpunkt men som faktiskt körde rätt så jag hamnade downtown Umstan med lite tid att ta kål på. Uppgift 1 bestod i att lämna in min telefon för byte av skärm mm.
Men se det gick inte ty i ett utfall av global klokskap hade jag inte med mig kvittot och trots teknikens under kunde inte teliatjejen se de rätta uppgifterna i datorn. Meh!
Nåväl, inskickad telefon torde innebära hemskickad telefon och alltså en hämtning mindre att koordinera.
Uppgift 2 bestod i att ragga upp en usbhubb till plattan. Tanken är bla att kunna göra backup av bilder i fält.
Hubben in i plattan (eller annan androidenhet) och minneskort samt en usbsticka i hubben och sen helt enkelt kopiera bilderna från minneskort till sticka.
I källaren under Telia finns Kjell med sällskap och, som vanligt höll jag på att säga, vart det snabbt och rätt expierat. Yey!!
Lite julklappsshopping på det så var det dags glida västet.

Bussbyte i Lse. Funderationer på mat på språng slopades för en slät kopp, dyrt och dåligt men ändock, kaffe.
Nu nöter vi asfalt och Länstrafikens wifi längs väg 363 och om en middag och lite tovatid står jag förhoppningsvis och övningskör med resten av körgänget.

Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit. Sen var man hemma igen.