När jag 2002 inledde min karriär inom Arjeplog kommuns räddningstjänst hamnade jag i grupp 3. Där trivdes jag riktigt bra under de drygt två år som förflöt innan det blev dags för rockader inom kåren pga personalomsättning. Det är alltid ett visst pussel då varje grupp vid varje givet tillfälle måste ha ett befäl, ett rökdykarpar, en rökdykarledare samt en pumpskötare/förare. Nu hade det varit en viss omsättning på personal och för att få det att gå ihop beslöt jag mig att “ta en för laget” och byta grupp. Eller som mitt befäl “Leben” sa “Ni får låna Adam”. Ambitionen var att när det var dags för nästa personalomsättning rotera tillbaka in i treans trygga famn.
Så blev det inte, de resterande 5 år gick jag under Leif & Martins fenomenala ledning, jag fick förmånen att gå rökdykare tillsammans med min vän David. Jag fick plåga Karina med dåliga vitsar, Christer i sin tur plågade mig med sina. En kort period, innan han slutade, blev det även att kampera ihop med den andre Martin, han som jag genomlidit intagningsproven till kåren, introveckan och de fem veckorna på Sandö tillsammans med. Dessutom tog vi C-kortet i hop. Lidigt och lidigt förresten, vi utvecklade en vänskap som kom att bestå efter det av vi båda lämnat kåren, även om vi ses alltför sällan numera.
Flera personer passerade revy genom tvåan under de här åren, ingen nämnd och ingen glömd.
Framledes får det bli lite brandmannaminnen återberättade här men just nu konstaterar jag bara att grupp 2 var med i Arjeplogsnytt i dag.