Duns!, Tova faceplantar från sittade, borde inte vara nån fara. Men nåt är fel, det blir flyglarmsgråt och vid besiktning har hon munnen full med blod. Tungan verkar hel, läpparna också, men vänta! Där är det, jacket. På insidan av överläppen har tänderna i underkäken stansat en närmast perfekt avgjutning.
Ingen fara, pustar ut.
Lagom till dess mamma kommer hem är dottern utstyrd med en charmig liten fläskläpp och tårarna har nästan torkat helt. På natten sover hon oroligt, det svider antagligen lite i såret men hon vaknar utan fläskläpp och är på nytt redo för världen. En ny dag med nya äventyr.
”Fläskläpp” och ”blodvite” kan strykas ur ”Första gången”-listan. Både från min och hennes.
