Gud skop ingen hast i Lappland
I samband med dagens p-möte blev det semmelpremiär. Bästa hittils såklart!! 🙂
Dagen har även inneburit besök nummer två hos sjukgymnasten. Allt verkar gå åt rätt håll baki ryggen, nu är det mer upp till mig att nöta på med rehabövningar.
I övrigt noteras det att Stefan återigen hittat tangentbordet, att det är nytt dagensrekord på plassn.nu och att min finurliga HDMI-dongel/mediespelarsticka fick nytt liv när jag hittade en hevare nätdel.
Nu väntar gymmet, hejsvejs!!
Kan man vara annat när man får tillbringa dan med sin fenomenale far? 😉
Hörsel och syntestet på BVC gick däremot sådär, den unga damen var betydligt mer intresserad av att flörta med sjuksköterskan än att följa en trist, röd pinne med blicken och lyssna på några fåniga bjällror. Mätning och vägning gick bättre – 63,5 cm respektive 7430 g ifall nån undrar.
Som ”placeringskortet” på Wärdshuset
I Ammarnäs är det småtrevliga arrangemang året runt, nu stundar den årliga Lakafiskefestivalen.
Den tar plats där Tjulån rinner ut i Gautsträsk och är en, oftast, kall tillställning som ändå brukar vara hyfsat välbesökt.
På bilden från fjolårets tillställning syns Kinna som inte bara är handlare (hon och Maken Lennart driver butiken i byn) utan även bloggar på vk.se.
Som sagt, för den hugade stundar organiserat lakafiske på fredag.
Färdigborrade hål, varm dryck ingår i startavgiften (50:-) och tävlingen pågår 19.00 – 21.00.
Hur man hittar dit?
Kör till Ammarnäs, ta höger i t-korsningen direkt efter bron, kör tills vägen tar slut, tävlingsområdet ligger på höger hand (håll utkik efter eldar).
Vi var uppe en sväng på Svartliden (återvinningsgården) på förmiddan. Riktig januarikänsla.
Hyfsat kallt, släpande solljus och knarr under jörnkängorna. Mys på nåt sätt. Solljuset triggar fotonerven.
Får syn på skylten, knäpper två exponeringar från två olika vinklar och när vi sedan sitter i bilen hem vet jag att jag har dagens bidrag till En om dan i kameran.
Så här blev det efter en repa i Lightroom.
Hej svejs & trevlig helg!
Tova har speciella ögonen, ofta ”poppar” de till utan att jag behöver söka efter den effekten. Ofta får jag dra ner sånt som man i vanliga fall drar upp för att annars skulle det se konstlat ut.
Ögonen är själens spegel och ett litet barn har förstås en ren och obefläckad själ? Kan det vara så enkelt? Eller är det bara så att jag tycker att min dotters ögon är de vackraste i hela världen?
Följande tre exempel får illustrera, först på väg hem från förra årets sista promenad.
Sen från idag, försökte fånga hur hon tittar på vantarna, hon liksom vrider och studerar dem ingående, lite ”vad är det här?” över det hela.
Men det blev en ögonbild i stället.
Slutligen en bild från senaste besöket på BVC. Fast den gillar jag nog mest för att det riktigt känns som att Tova tittar Malin i ögonen och tänker ”mamma”.
Givetvis har jag inga belägg för att det är så…
Dessutom, svart-vittkonverteringstricket jag nämnde tidigare, dvs att bara dra ner färgmättnaden till noll går från klarhet till klarhet.
Vi tänker lobba för att sittande crawl skall vara uppvisningsgren (minst!) på sommar-OS 2028, Tova har redan börjat träna!
Ändrat så att bilderna visas större, det är oftast trevligt och uppskattat.
Ovanstående bild har jag tagit ett nytt grepp när det gäller konvertering till svart-vitt, jag drar helt enkelt ner reglaget för färgmättad till noll i Lightroom.
Verkar vara en snabb lösning som ofta är tillräcklgt bra. Så det så.
Det var julmarknad i Ammarnäs i lördags, för första gången utomhus i ”lapplass’n”. Några stånd med kött, bröd & hantverk samt en kåta med glögg. Gratis glögg. Sen avrundade vi med gröt & macka på Samegården. Eller egentligen avrundade vi med kladdkaka & kaffe men det är ju inte så juligt…
För den hågade fanns det köttsoppa istf gröt.
Träffade någon ny bekantskap och ”ravle” med de man redan känner. Malin fick fria händer att beställa sig en födelsedagspresent hos Lapprapple, tur hon har nå hov i kroppen så det blev ett snyggt, vitt, tennarmband med en rimlig prislapp.
Andra fynd var kakun (alltså hembakt mjukt bröd) på surdeg, suovasrökt renfärs (till köttbullarna den 24), en drömfångare till Tovas barnvagn och en kaffetvål som doftade lavendel. Den är dessutom så snygg så den får nog bara vara en skådetvål…
Ja, och luciatåget då. Lucia på islandshäst, sen var det full lineup med tärnor, gesslingar, nassar och pepparkakspersoner. De framförde den sedvanliga reportoaren på tre olika språk: svenska, samiska och engelska.
Riktigt trevligt till ackompanjemang av ett stilla snöfall.
Summa summarum en lugn helg där det enda betinget var att lasta Sebbes skoter. I övrigt mysa, softa, chilla, se film, spela Yatzy, ta sig en stilla stänkare och elda.
Just eldningen var efterlängtad, Janne hade varit ner och föreldat åt oss så vi fick stiga in till en fortfarande flammande kamin. Placerade Tova i ”bumbon” med utsikt över kaminen och det är nog det bästa tv-program hon sett hittills, man kan lugnt påstås att det var en tjej som blev fascinerad av lågorna. Det tycker jag är lovande.
Flickan som tittade på elden?