Oj! Det finns inget annat ord, iaf inte om man vill hålla sig från mer profana uttryck, för att beskriva vad han och Three Minute Madness levererade på Rock Out Wild.
Jag har inte hört honom förut, jag vet inte ens att det är han som ska sjunga. Men nånstans känner jag igen honom. Nånstans klickar det till “Det är Roberts lillebror. Vad heter han?”.
-Han är från Arvidsjaur, säger Richard.
-Pjesker, tänker jag. Det måste vara Fredrik Norman.
Det var det.
Det var bitvis grunge, det var bitvis annat. Ibland inledde han en strof som Dave Grohl och kom ut som Eddie Vedder i slutet. Fast ändå inte.
Jag vill se Three Minute Madness igen. Lätt.
Som synes levererade 80-200:an också och jag kännde mig vass. Läste ljuset och väntade ut situationer på ett sätt som jag inte gjort på väääldigt länge.
Detta trots att jag inte plåtat musik sen förra Rock Out Wild. Har helt enkelt vilat mig i form?
Det blev som syns en tidig kväll, kör lite mer all-in i morgon då Linus & Kristin kommer på övernattning.
Tova ägde för övrigt kittad i rosa Peltor Kids.