Adam Larsson

Tid på lassa i Umeå 10.00 innebär antingen färd med bil eller övernattning nånstans. Jag valde buss och bivackerade hos Z natten mot idag. Richard anslöt och vi dinerade samt såg en film. Sen surrade jag och Z bort halva natten i vanlig ordning.
Revelj 0600 för vidare trp mot NUS. Medan jag drack kaffe i väntan på att det skulle bli min tur gör jag som man gör nu för tiden – kollade om det fanns trådlöst. Det fanns det. Telia Homerun. Jag har hittils inte fått det att funka men skam den som ger sig. Fixade nya inloggningsuppgifter via sms och sen funkade det faktiskt. Diskret jubel.

Vart e vi på väg? Lugnet före stormen (?) På Lycksele Resecentrum

Två timmar och även en sallad senare lämnade jag blod. Var det inte en fläkt av hemmatrakterna när sköterskan pratade?
”Jo”, svarade hon på påståendet att hon var från Norrbotten.
Sen lyckades jag faktiskt hamna på fel buss som gick vid fel tidpunkt men som faktiskt körde rätt så jag hamnade downtown Umstan med lite tid att ta kål på. Uppgift 1 bestod i att lämna in min telefon för byte av skärm mm.
Men se det gick inte ty i ett utfall av global klokskap hade jag inte med mig kvittot och trots teknikens under kunde inte teliatjejen se de rätta uppgifterna i datorn. Meh!
Nåväl, inskickad telefon torde innebära hemskickad telefon och alltså en hämtning mindre att koordinera.
Uppgift 2 bestod i att ragga upp en usbhubb till plattan. Tanken är bla att kunna göra backup av bilder i fält.
Hubben in i plattan (eller annan androidenhet) och minneskort samt en usbsticka i hubben och sen helt enkelt kopiera bilderna från minneskort till sticka.
I källaren under Telia finns Kjell med sällskap och, som vanligt höll jag på att säga, vart det snabbt och rätt expierat. Yey!!
Lite julklappsshopping på det så var det dags glida västet.

Bussbyte i Lse. Funderationer på mat på språng slopades för en slät kopp, dyrt och dåligt men ändock, kaffe.
Nu nöter vi asfalt och Länstrafikens wifi längs väg 363 och om en middag och lite tovatid står jag förhoppningsvis och övningskör med resten av körgänget.

Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit. Sen var man hemma igen.

Jag och Sammy gjorde en gång en presentation av ett fiktivt företag, som en del av en utbildning.
Cyberpigs hette vi. Idéen var förstås genial, beställ hem din skräddarskydda gris.
Till ex en tradjazz-gris för musikälskaren. Att vi hade jäkligt kul när vi föreberedde den presentationen är rätt givet.
Jäkligt. Det är Sammys favvokraftuttryck. ”Jäkligt coolt” tex.
Vi ses nästan aldrig, fast det har blivit lite mer de senaste åren då han ibland är i Sorsele i jobbet.
Det blev en kopp kaffe och en del surr idag. Inte speciellt mycket catching up även om vi gjorde det också.
Det var mest större grejer som vi avhandlade. Vikten av bra mat tex.
Summa summarum är att vi är rätt långt från där vi var när vi en gång lärde känna varann (fö samtidigt som Z gick med i matchen).
Vi har rätt olika liv men i mycket tänker vi på samma sätt och värderar samma saker. Fortfarande.

Sammy, gör sig bäst i svart-vitt
När vi skiljs åt känner gör vi det utan press att höra av sig, att ”komma förbi” och sånt där.
Vi ses när vi ses, så enkelt är det med det. Jäkligt enkelt.

Nu ligger normeringstabellerna ute och det blev som jag befarade: 1.6.
Man behöver inte gråta över det resultatet men jag ids inte vara speciellt impad heller.
Fö har svärfar varit förbi i kväll och han reglade upp en vägg på ungefär den tid det tar för mig att borsta tänderna. Sen fick jag faktiskt skruva lite gips.
Jag fick även rasta Alfons när Sputte jobbade och tro f-n om inte hundrackar’n skiter TVÅ gånger.
Ha!, sa jag och slet fram bajspåse nummer två.
”Ta alltid med er dubbla bajspåsar, barn.”, det är alltså dagens visdomsord!